Karriärsstegen, falskhet och ett brinnande engagemang

Jag kommer i skrivande stund precis hem ifrån en fullspäckad dag. En dag som jag nästan hade bävat lite för i förväg, men visade sig bli väldigt lyckad. Jag har engagerat mig i politik i en herrans massa år nu. När jag var 13 så blev jag aktiv för första gången och var en aktiv politisk-asspirant med en förhoppning om att förändra världen. Efter 7år som aktiv så tog det tvärstopp. Jag var helt uppgiven över den poltiska handlingsförlamningen och tog avstånd från allt politiskt och avsa mig alla mina chanser till en lovande kariärr inom politiken. Det är något jag inte ångrat för en sekund, jag vill inte bli proffspolitiker och värdesätter ett "riktigt jobb" (tur att jag är anonym annars hade jag fått äta upp de där orden) framför ett skenheligt rövslickeri och maktmissbruk. Men iochmed att jag fortfarande delar "partiets" åsikter och tro på ett bättre sverige så valde jag att engagera mig ytterligare en gång under valrörelsen -06. Det var en hård och rolig erfarenhet med 16-20 timmars arbetsdagar sista veckan.

Valet gick av stapeln och jag klev tillbaks till att bara vara vanlig medlem och återgick till mitt "vanliga" liv utan politik. Veckorna gick, men så en söndagsmorgon på bakfyllan, jag kommer så väl ihåg denna morgon för vi hade haft sensommarens trevligaste fest dagen innan! Jag hade bara fått 3-4timmars sömn då jag drömde om nostalgi, gammla vänner, långa diskutioner och vinets effekt på världen. Allt var perfekt tills den där söndagsmorgonen då telefonen ringde, klockan var 11 preics. Jag bodde brevid en kyrka som hade för vana att alltid ringa 12414gånger klockan 11 på söndagar. -"Eaaah" svarade jag. "-Hej jag heter CENSUR och ringer från "Partiet". av ren instinkt svarade jag -"Han är inte hemma. och la på luren. Jag var som sagt var väääldigt bakfull, svintrött och sur över att de väkte mig. (Det var nämnligen snorvarmt ute och jag visste att det skulle bli svårt att somna om.) RIIING RIIIING RIIIIIIIIIING dånade telefonen ytterligare en gång. Jag svarade sur som jag var "JAAA?" och fick svaret av en väldigt darrig och osäker röst "Hej det är CENSUR från "Partiet" igen." jag kommer inte ihåg exakt vad som sas efter det, men CENSUR klargjorde att det var mig CENSUR sökte och förklarde att valberedningen hade varit så pass imponerade över mitt engagemang under valrörelsen och ville få mig att bli aktiv igen. Jag svarade att det var smikrande men att jag har lagt av med politiken! Censur gjorde ett par försök att övertala mig, men jag stod fast vid mitt ord. (Jag kunde inte somna om den morgonen)

Veckorna gick och så ringer min telefon på mitt kontor. Jag tar upp telefonen och med min bästa telefonröst och ett leende på läpparna svarar jag "Mitt namn och företagets namn".
i telefonen hörs "Tjennare Suit! Det är "PR"" "PR" är en av "Partiets" stjärnor. Jag gillar mannen grymt mycket, våran personkemi fungerar verkligen och vi kan sitta och diskutera i timmar. Vid det här laget var "PR" ordförande för "Partiet" och vi snackade lite. Sen så kläckte han frågan "Jag vet om att du har sagt nej, men du vet att jag sitter som samordnare för valberedningen och jag vill verkligen se dig på en post. Du kan få en ersättarplats i någon tung nämnd. Så slipper du bli för engagerad samtidigt som du är på en plats som betyder något. Efter en stund så gav jag med mig (även jag kan falla för smicker.)
Sagt och gjort, jag är inne i skiten igen!

Jag är ingen person som gör något halvhjärtat utan sätter mig in i mitt åtagande och satsar på att göra det här jävligt bra. "PR" lyckades få mig till en grymt bra nämnd där "gruppen" är fantastisk. Så min resa genom politiken har varit väldigt lärorik och som på ett bananskal.

Nog med historia.

Dagens bravader har varit helt tillägnade politiken. Jag har tagit 3 dagars ledigt från mitt kära arbete och satte mig i en bil i morse och åkte ut till en kursgård där hela nämnden och tjänstemän samlade sig för en 2dagars nämnd med utbildning. Men jag och några partikamrater valde att åka hem för att gå på "Partiets" årsmöte som gick av stapeln ikväll (tyvärr). Kursgården låg helt sagolikt till, mitt ute i ingenstans med en lugn som sällan skådas och en sjö med fantastik utsikt. Maten var superb (och enkel) och förhandlingarna gick bra.
Efter att jag lyckats sälja in mitt namn och företag till flera personer på nämnden och fått en bra dialog. Åker jag till "Partiets" årsmöte och träffar en massa partister där jag gör precis samma sak SÄLJ SÄLJ SÄLJ. Jag säljer mig själv som systemet säljer champange på båstadsveckan. Värt att nämna var mitt kära återseende med "PR". Mannen som betytt så mycket för mig och varit min inspiration till så mycket, vi fick inte mycket tid men det var en mycket trevlig tid den vi hade.

När jag kom hem så inser jag att jag inte är "Suit" längre. Jag är "yrkesmannen Suit" Sen jag blev oberoende så kretsar mitt liv kring mitt jobb och det har fallit naturligt att sälja mig själv för min egen existens. Det är något jag faktiskt inte är missnöjd med i dagsläget.
Men jag har fått insikten om att jag faktiskt är grym på det jag gör och att jag inte är fast där jag sitter idag utan jag har möjligheter om jag vill! Om 5 år så är jag 26-27 och förhoppningsvis utbildad med 3st högskoleexamen och jobbar 5-10 år i något "HÄRHÄNDERALLTLAND" typ Japan, USA, Kina, Vietnamn, Australien (Även att det inte är något land), England eller så. Sen kommer jag hem igen hem till kära Sverige.

Det har gav säkert inte ett skit ifall någon läser det. Men det här är ett "bevis" för mig själv, att kunna se tillbaka till bloggen och minnas denna dag.
Att det finns vänner som kan hjälpa mig bli en bättre person och framförallt ett bevis på att jag är jävligt bra på det jag gör.