Får man kvitto på skottpengar?

Föreställ dig en stor strand! Vid strandkanten reser sig höga klippor och grönskande träd. På stranden är det fullt av strategiskt ut placerade järn kryss och i vattnet kommer det in båtar, gröna militärbåtar, klipporna är fulla av tyskar i bunkrar, skyttevärn och på klippavsattser. Dagen är D och militärerna i båtarna är "De Allierade". Jag som står där i denna mäktiga scen, emellan två krigsmakter under en svunnen tid är Japan. Så oavsett vad som händer så kommer jag att dö, antingen av tyskarna eller av "De Allierade" vilken kula föredrar jag?

Detta är en så kallad "metafor" över läget på mitt jobb just nu. I Torsdags fick jag ovanligt klara order om att inte göra en jävla massa saker, det var en regelrätt avrättning egentligen. Men jag satt där tyst och nickade. (Chefen som gav mig direktioner vad den så kallade "onda chefen"). Och i Fredags så fick jag nästan klarare order av den "goda chefen" att skita i allt som den "onda chefen" sa och göra allt han förbjöd mig att göra ändå (här kommer den roliga biten) fast i smyg. Sumerum sumarum; Oavsett vad jag gör, för vem jag gör eller inte gör eller för vem jag inte gör det för så kommer mitt ovanligt söta huvud att avlägsnas från min långa smala kropp.

För övrigt så har påskafton och påskdagen varit jobbfria, varit på familjens sommarställe och återhämtat mig, nåja vilat lite iaf. Påskdagen var väldigt slapp, förutom faktum att jag bara sov 4 timmar natten till påskdagen, och att jag och min far sjösatte våran fiskebåt. Vilken härlig känsla det är, något man gjort så många gånger förut men fortfarande så härlig. En vår eftermiddag, det är lite rått i luften, man är lite kall om fingrarna och man har dragit sig svettig i lönlösa försök att få den härliga doften av bensin att sprida sig i luften när motorn äntligen snurrar runt och brummar till. Ett halvårs ide och äntligen få snurra igång och åka ut på det spegelblanka vattnet. Doften sätter sig i näsborrarna och man drar sig från att åka för långt eftersom motorn kan packa ihop och man inte vill ro tillbaks. Men ändå, man sitter där och bara njuter av livet sådär mycket att det nästan är löjligt. Påskaftonskvällen var lugn och skön, vi spelade lite sällskapsspel och ingen började bråka -trots att jag inte vann-. Påskdagen var inte riktigt så lugn, blev väkt vid 9 för min kära farmor (som tappat sina sista fiskar från skålen) inte svarade i sin telefon, jag och syster satte oss i bilen och åkte upp till henne. Hon var hemma och mådde bra (eller allt är väl relativit). Vi handlade åt henne var sociala några timmar.
Kommer tillbaks till sommarstället lagom till lunch, god lunch med hjortstek, rostade palsternackor, gräddig-slottstekssås- och potatis. Efter lunchen var det ut och jobba som gälde. Mor har bestämmt sig för att vi ska bygga en järsgård mellan åkern och mangårdsbyggnaden. 50 meter järsgård låter kankse inte så mycket, men det innebär 100 hål att spetta, 100 pinnar att hugga till och spetsa, 100 pinnar att såga till, 100 pinnar att tjära spetsen på, 100 pinnar att slå ner i de 100 hålen. Det tar sin tid, även på 4 personer. Nu saknar jag lite hud på min vänstra tumme, jobbade utan hanskar när jag spettade och slog ner pinnarna, det var dumt! Efter vi var klara med det så kokade jag kaffe (och glömde hälla ut det gamla kaffet, så efter att jag tagit en klunk halvkallt surt kaffe kokade jag nytt kaffe. Efter kaffet åkte jag hem, åkte direkt till T där J redan var. Vi myste hela kvällen och jag kom direkt därifrån nu. Sov gott.