Lunchmöte

Idag hade jag en lång affärslunch på Paus i Norrköping. Det var en god sallad och goda framtidsutsikter. Jag träffade J och T. T har ansvar över hela regionen och J har skött projektet som jag tar över. De förklarade visa saker som gör mig väldigt lycklig. T började med att göra klart för mig att jag är den ända de faktiskt vill ha på posten och att jag med deras samråd ska utse en biträdande projektledare och vidare ett nätverk av kontakter i olika städer och grenar inom föreningen. Vi talade om strategier, taktiker, kampanjer och hur jag ska få den respekt jag behöver för att kunna jobba utan allt förstora problem. Allting sker väldigt smidigt och meningar som "Om styrelsen mot all förmodan skulle få för sig att du inte är rätt person så skiter vi i det och kör över dem." Detta kan låta korrumperat, men det är det inte. Utan det handlar om att de faktiskt är deras uppgift och det är de som fattar beslutet. Styrelsen är bara formalia. Så med dessa trygga ord så kommer jag le ovanligt mycket till i mitten av maj då beslutet tas på riktigt (Tillägga är att jag har styrelseordföranden och ex antal ledamöter på min sida, och ingen konkurrens att tala om). Så i slutet av maj då jag också fyller 22 så kommer jag ha gott om anledningar att fira. Jag tror jag ska anordna en stor fest för att fira mig själv, i riktigt osvensk anda.

Äsch, jag kan inte hålla mig och med tanke på att det är så gott som klart så kan jag avslöja vad det handlar om. Om någon läst min blogg ett tag har säkert redan listat ut vad de handlar om för organisation.

Jag har blivit erbjuden (och tackat ja till) att vara kampanjledare för Moderaterna i Norrköping till riksdagsvalet 2010. Detta inkluderar allt årligt kampanjande, högst ansvarig i valarbetet och kampanjarbetet i fyra år. Detta låter kanske jättestort eller jättelitet beroende vem man frågar. Men jag har även tänkt på konsekvenserna. Bland annat att ifall någon gör något olagligt så är det mig det skiter sig för, gör vi ett katastrofval så är det mitt huvud som rullar och gör vi ett kanonval så är det ordföranden som hyllas (inte jag). Men eftersom jag inte är ödmjuk så ska jag se till att få den feedbacken jag behöver för mina insatser. Vem vet? Kanske jobbar jag som kommunikatör om ett par år!

21år och utsedd till kampanjledare för Sveriges näst största politiska parti i en av Sveriges 10 största städer, på en 4 års period är för mig nästan helt otänkbart stort. kommer jag vakna i morgon, nypa mig i armen och inse att allt är en dröm?